IWS

Den irländska vattenspanieln är den största rasen i spanielvärlden och kallas ibland hundvärldens clown. Deras mandelformade ögon, som harmonierar med pälsfärgen i mörk bärnsten eller mörkbrun, ger ett smart intryck. Vissa individer har allt för runda och gula ögon och detta är icket önskvärt då det önskvärda intrycket går förlorat. Det långa huvudhåret, den sk topknoten, får inte vara som en peruk i pannan utan ska ha en V-form som kommer ner med spetsen mellan ögonen. Öronlädrena ska vara så stora att de når fram till nosspetsen och täckta av långa lockar som utan kant sitter som en förlängning av huvudhåret.

Halsen ska vara förhållandevis lång och sitta väl förankrad mellan skulderbladen för att sedan gå vidare till en stram rygglinje och en svans som bäs just under rygglinje i rörelse. De karaktäristiskt rullande rörelserna kommer av bröstkorgens form som ska ge intryck av en tunna. Benen ska ha normal vinkling och avslutas i stora tassar med välutvecklade trampdynor som är väl anpassade för att hålla hundens vikt över de sumpmarker som från början var rasens arbetsfält. Bakbenens lår ska vara kraftiga och man ska se på hela hunden att de är formade för att orka med en lång dag i arbete.

En Irländsk vattenspaniel är inget för var man utan de kräver en fast hand och god portion humor. De är smarta, påhittiga, utthåliga och kan vara reserverade mot främlingar, detta betyder dock inte att de är rädda utan oftast behandlar de främlingen som luft. Det är därför viktigt, speciellt under det första året, att de får mycket och regelbunden miljö- och socialträning för att bli en trevlig hund. Om du vill leva med en IWS så får du räkna med att det är ett par alerta ögon och en nyfiken nos som följer dig överallt och din hund kommer vilja vara med på allt oavsett om det är något du tänkt göra med den eller inte. Som vattenspanielägare är det inte ovanligt att man får sällskap vid såväl läxläsning och toalettbesök, det senare avslutas gärna med att den tomma toalettrullen apporteras med glatt viftande svans. Promenaderna kan tas i alla väder för de är inga hundar som räds varken regn, kyla eller snöyra, för matte eller husse så kan dock hallen bli en mindre pool efter att en fullpälsad irländsk vattenspaniel varit ute och busat i meterdjup tösnö. Det bästa är att röra sig i områden där hunden kan vara lös då de har mycket energi och det är full fart som gäller mellan stock och sten, oavsett om de har lekkompis eller inte.

Att lära in nya saker är oftast inga problem, men var beredd på att de inte alltid kommer lyda eller göra just på det sättet som du lärt in det. Påhittigheten och deras förmåga att klura ut nya saker ger många skratt och det är därför viktigt att du som ägare känner att du klarar dig utan en lydnadsrobot. Jag har tex med hjälplös min tittat på när hunden som skulle göra hopp över hinder tar en omväg för att jaga trollsländor och sedan kommer tillbaka självmant och därefter gör ett perfekt hopp. Det var inget jag skrattade åt just då men det är ändå en av de lydnadstävlingar jag minns bäst och nu med ett leende på läpparna.

Den unga hunden kan lätt ge dig många gråa hår med sina bus och ibland känns det som att man inte har en hund hemma utan mer en Emil i Lönneberga. Så mängder av tuggben och dagliga aktiviteter som tröttar ut hjärnan är ett bra råd. Irländsk vattenspaniel mognar sent och hela vägen fram till tvåårsåldern brukar vara ett test. Klarar ni er så långt så har du dock en vän för livet som troget skulle följa dig till världens ände och tillbaka om du fick för dig att ta den promenaden.

Ibland får jag frågan hur rasen kan hävda sig mot andra raser i tävling och det är tyvärr svårt att svara på. Eftersom irländsk vattenspaniel är så numerärt liten och det därtill inte är många som tävlar med sina hundar så ses de inte ofta ute på tävlingsbanan. Om man ser till hela världen är det dock inte ovanligt med hundar som har titlar både från utställning såväl som arbetande grenar. Även här hemma i vårt hushåll har hundarna visat att de kan mer än bara vara snygga. En irländsk vattenspaniel är mycket smart och deras kroppsbyggnad och stamina gör att de kan passa till många grenar, så om hunden och du tycker det är roligt är det bara att satsa. Jag hoppas verkligen vi framöver kommer se mer av rasen inom alla grenar, både för att rasen behöver mer stimulans är bara promenader och för att kanske få upp ögonen på fler människor för denna fenomenala, påhittiga ras.

Vanliga frågor

Rakar man halsen & svansen?

Nej, den irländska vattenspanieln ska vara naturligt korthårig i ansiktet, på halsen, på framsidan av bakbenen och på svansen. Den senare skall dock ha lockar vid svansrot och ca 8-10 cm ner på svansen. Vissa individer kan dock behöva klippas eller rakas lite på framförallt svans och hals då de har aningen för mycket behåring.

Har de öronproblem?

Förvånansvärt lite med tanke på hur stora och tunga öronen ändå är. Visst kan vissa individer behöva extra öronputsning mellan baden men jag har aldrig upfattat att det är ett problem i rasen generellt.

 

Har de mycket sjukdomar?

Som många andra raser så kan de få höft- och armbågsfel därför ska föräldradjuren röntgas före avel. Rasen har inte krav på en viss bokstav på höfterna för avel och uppfödaren måste inte kolla armbågarna. Irländsk vattenspaniel har redan få avelsdjur och oftast föds det färre än 1kull/år i Sverige och även begränsat antal i övriga världen, detta gör att avelsbasen är liten och för mycket restriktioner blir då till nackdel för rasens fortlevnad. Visar dock hunden kliniska symtom på höfter eller armbågar ska de inte gå vidare i avel. Endel uppfödare låter ögonlysa sina avelsdjur men det är inget måste och där är väldigt få hundar i rasen som haft någon ögonsjukdom.

Jag har hört att rasen inte fäller, betyder det att jag inte behöver göra något med pälsen?

Irländsk vattenspaniel är en pälsras och de fäller i olika grad. Pälsen växer hela tiden och det är viktigt att hålla hunden tovfri genom regelbunden borstning, bad samt klippning i viss mån. En tovig päls stramar/luggas och i värsta fall så kan hunden faktiskt få hundinfektioner om pälsen är smutsig och tovig.

Fäller den irländska vattenspaniel?

Ja, det gör de. Vissa individer mer än andra men pälsen fastnar inte på samma sätt på kläderna som tex hår från en Golden retriever eller Jämthund. De fäller oftast inte heller lika mycket som andra fällande raser men släpar istället in desto mer pinnar, sand och mossa i sin päls. Det senare kan minskas ned genom att hålla hunden kortklippt men med för kort päls så tappas mycket av det karraktäristiska utseendet på rasen så en viss grad av sand osv bör accepteras och istället åtgärdas med ett extra varv med dammsugaren.

Är de allergivänliga?

Oftast brukar allergiker tåla den  irländska vattenspanieln bättre än andra raser. Dock finns det inget som heter allergifri hund och det är viktigt att komma ihåg att bara för att en allergiker klarar av rasen så behöver inte en annan göra det.

Ska de verkligen ha ett såntdär skägg?

Ja de ska ha en ”skepparkrans” som går från öra till öra, det är ett raskännetecken precis som den släta svansen.

Usch, ska de verkligen ha en sådan råttsvans eller är det något fel?

De ska ha en naturligt  korthårig svans. Det är ett rastypiskt kännetecken och i sitt hemland kallas de ibland för rat-tails eller whip-tails. irländska vattenspaniels är för övrigt den enda hundrasen med sådan pälsväxt att svansen är släthårig på naturlig väg.

Finns det irländska vattenspaniels med hårig svans, jag tycker det är obehagligt när den är hårlös!

Det finns hundar som har väldigt hårig svans men det räknas som ett fel enligt standarden om svansen har en pälsfana och är inget som uppfödarna avlar medvetet för att få fram. Den släta svansen är en stor del av vad som kännetecknar rasen och jag hoppas verkligen att det så förblir.

Finns de i andra färger?

Nej, rasen ska vara en mättad purpurbrun leverfärg utan några tecken. Ibland föds valpar med lite vitt på bröstet/tassar men det växer oftast bort under uppväxten. Alla andra färger än rent brun ses dock som ett fel enligt standarden.

Ska man inte raka rumpan på dem?

Nej det är på den Portugiska vattenhunden som man rakar bakdelen på.

Klipper man pälsen?

Ja. Framför allt de hundar som är i full päls behöver regelbunden klippning för att inte se ovårdade ut, de som hålls i en kortare kostym blir ju naturligt att de klipps regelbundet eftersom ägaren vill hålla pälsen kort och mer lätthanterlig. Jag brukar säga, för att förenkla det hela, att det är lite som att toppa hela hunden precis som man gör med sitt eget hår. Givetvis så är det lite mer avancerat än så då man tar olika mycket på olika ställen på kroppen men det är sånt man får lära sig efter hand.

Är det mycket pälsvård?

Det beror på vad man jämför med, mot en korthårig ras som tex Labrador retriever så visst är det en del pälsvård. Men om man jämför med en annan pälsras så som tex Pudel som har ganska lik päls så är det mycket mindre. Med en fullpälsad hund får du räkna med att regelbundet reda ut tovor och plocka saker ur pälsen, hur ofta regelbundet är beror påpälskvalitén, var du bor och i vilken terräng ni rör er.

Gör man något speciellt för att få lockarna?

Pälsen ska vara naturligt lockig, men efter att jag badat och fönat hunden så måste jag blöta pälsen för att få tillbaka lockar i den. Bästa sättet för detta är att låta hunden simma i en sjö och sedan gå den torr. Har jag inte tillgång till en sjö så ser jag till att ha regnvatten eller sjövatten hemma att spruta på med vattenspruta i flera omgångar.

Hur ofta måste de badas?

Som alla pälshundar kräver den irländska vattenspaniel som hålls i full päls endel pälsvård, och även de hundar som hålls i en kortare klippning kräver sin beskärda del av pälsvård för att hålla pälsen skall hålla sig kort och lätthanterlig. Det gör att om du inte tycker om att borsta, bada och klippa är detta nog inte rasen för dig. Hur ofta hunden måste badas beror på vädret och hur mycket tovor de har. Jag badar med 4-6 veckors mellanrum när hunden är i full päls. Då borstar jag först upp hela hunden innan jag badar och därefter blåser jag torr med hårfön och ”toppar igenom” hela pälsen innan jag blöter ner igen för att få tillbaka lockarna. Mellan baden så reder jag ut mindre tovor och plockar bort saker (pinnar, mossa, ogräs osv) ur pälsen med fingrarna för att det inte ska luggas och pälsen ska hålla sig bra mellan baden. En hund som är nedklippt kräver av naturliga skäl inte lika täta bad, men för att hålla längden relativt konstant på den nedklippta hunden så badar och klipper jag med 8-10 veckors mellanrum men hoppar ibland över att föna utan låter hunden självtorka innan jag klipper.

Är de mycket förberedelser innan utställning?

Där är rätt så mycket förberedelser och hur mycket och hur du ska göra beror på vem du frågar.  Mitt sätt är detta;

Hunden ska borstas och göras tovfri innan den badas och fönas. Hela pälsen ska fönas torr och rak för att kunna få en bra frisyr till klippningen. Hur tätt inpå utställningen badningen görs beror på pälskvalité och direkt efter klippning vill jag helst att hunden ska simma för att få sina lockar. Beroende på hund så kardar jag sedan vissa partier på kroppen och blöter ned igen dagen innan eller samma dag som utställningen. Så några timmars pälsfix är det innan utställningen, sen får man ju inte glömma att kolla så öronen är rena, klorna klippta och tänderna skinande vita och fria från tandsten.

Hur lär jag mig pälsvården?

Eftersom rasen är så pass ovanlig så är det nog inte sannolikt att du hittar en hundtrimmare som vet hur de ska göras i ordning för utställning. Så för att lära dig pälsvården själv är din hunds uppfödare ett bra tips, jag brukar också kolla på de hundar som är på utställning hur de är klippta för att lära mig mer. Förutom det så är det bra att kolla på fotografier av rasen, både klippta och oklippta och försöka fundera ut vad det är som framhäver de olika delarna på ett bra sätt och hur den oklippta skulle kunna klippas för att visa sig från sin bästa sida.

Vilka grenar passar de till?

irländsk vattenspaniel är en riktig allrounder och fungerar därför till de flesta grenar. De är smarta och lär sig oftast fort nya saker, på gott och ont.

  • Lydnad funkar bra men tänk på att de inte gillar att traggla samma saker för länge, då är risken stor att de kommer på något bus att göra istället.
  • Med sina breda lår och uthålliga kropp passar de bra till agility även om vissa individer kan behöva tid på sig att lära sig hålla koll på alla tassar.
  • På jaktprov kan du välja om du vill starta på spaniel eller retrieverprov, det är faktiskt enda rasen i grupp 8 som får gå på båda testen.
  • Spårning brukar passa rasen bra och de finns flera hundar som har viltspårschampiontiteln.
  • Den något nyare sporten rallylydnad har jag personligen upplevt passar rasen som handen i hansken, detta då hund och förare under hela tiden kan ha en konstant kommunikation och det då inte blir lika "stelt" som lydnad riskerar att bli.

Är det en krävande ras?

Återigen är det beroende på vad man jämför med. irländsk vattenspaniel är en stötande och apporterande ras som inte mår bra av att inte få aktivering både för hjärna och kropp. De uppskattar oftast att få apportera och söka men all form av träning så som agility, lydnad, rallylydnad, spår och inlärning av cirkuskonster är omtyckt av de flesta. Därutöver behöver de som alla andra raser sin dagliga dos motion och helst i terräng där de får springa lösa och studsa fram mellan sten och mossa.

Är det en ovanlig ras?

Ja det skulle jag nog våga påstå att det är. I norden finns en handfull kennlar totalt och det föds i snitt mindre än 1 kull/år i Sverige. Så om du vill ha en egen irländsk vattenspaniel så får du vara beredd att åka en bit för att hämta din valp och det mest troligt blir så att du kommer få vänta på din valp. Men den som väntar på något gott…